| Bild |
 |
|
|
|
Forsa Ångsåg, foto från 1870
|
|
|
Text
|
Vad var det då som styrde lokaliseringen av sågverket till Näsviken? I Hudiksvall fanns på 1850-talet ett starkt intresse att få en förbindelse med inlandet för att därmed kunna utnyttja de stora, hittills orörda skogarna. Säkerligen sneglade man avundsjukt på Söderhamn i söder, som hade Ljusnan som naturlig transportled och på Sundsvallsområdet i norr med tillgång till både Ljungan och Indalsälven. I Hudiksvall saknade man större flottleder. Den som fanns i Svåga älv, nådde inte nog långt in i landet. I januari 1856 beslöt man på allmän rådstuga att utreda kostnaderna för en flottled Ljusnan - Södra Dellen. Utredningen gjordes av majoren i Väg och Vattenbyggnadskåren Sven Petter Bergman och i augusti samma år var den klar. Den omfattade byggnadsplan och en kostnadsberäkning som slutade på 202 000 rdr rmt. Den verkliga byggnadskostnaden visade sig sedan bli mer än det dubbla, omkring 450 000 rdr rmt.
|
|
|
I Hudiksvall arbetade man också på ett förslag om järnvägsförbindelse mellan Sunnansjö vid Södra Dellen och Ljusnan via Hybo. Även här var tanken att utnyttja vattenvägen från Södra Dellen mot Hudiksvall. Detta förslag föll emellertid. Det lär även ha funnits ett förslag om järnväg mellan Södra Dellen och sjön Gryttjen. Den vidare förbindelsen till Ljusnan skulle ske genom anläggning av en 5 km lång kanal försedd med slussar. Som synes fanns ett starkt intresse från stadens sida att ordna förbindelsen västerut.
|
|
|
När major Bergmans utredning var klar, skedde allt mycket fort. Samma månad träffade Regnander i London ombud för det blivande bolaget. Där slöts preliminär uppgörelse om köp av virke i Härjedalen för 250 000 rdr. Kontakter hade säkerligen skett tidigare både om virkesköp och om flottleden. I mars 1857 bildades så Engelska bolaget, i vilket man beslöt att bygga Forsa ångsåg i Näsviken och den mycket märkliga flottleden Ljusnan-Dellen. Det sågade virket skulle sedan utskeppas över Hudiksvall, vilket krävde pråmtransport till Forsa (ca 5 km). Där skedde omlastning till järnväg, vilken dock efter utbyggnad nådde sågen 1875.
|
|
|
Helt naturligt uppstod många tvister när mark skulle lösas eller arrenderas för flottleden. En del av dessa tvister fick avgöras i domstol (se Ljusdals hembygdsförening 1982).
|
|