| Bild |
 |
|
|
|
Tummarna vid första timmerstocken som flottades i Ljusnan-Dellens kanal 1861. |
|
|
Mängd
|
Utan överdrift kan påstås att flottningen Ljusnan-Dellen var mycket arbetskrävande. Anläggningarna krävde stora investeringar och flottningen var slitsam. Vi som lever i börsklipparnas tidevarv ställer oss naturligtvis frågan: Kunde verksamheten vara lönsam? Frågan är svår att besvara, men att det gick runt är självklart, då man höll ut i 28 år. Skogsindustrin stod under 1850 talet i början av sin utveckling och den enda transportmöjligheten som då stod till buds var flottning. Eftersom sågen byggdes i Näsviken medan virkesköpen gjordes i Härjedalen och västra Hälsingland så uppstod dessa transportproblem. Man tvingades att flytta virket från en flottled till en annan. Det var alltså sågverkets lokalisering som medförde problemen.
|
|
Flottleden utnyttjades i perioden 1861-1889. Uppgifterna om flottgodsmängder varierar mellan 4.5-7 miljoner timmer i de olika källorna. Men det var fråga om mycket grova dimensioner.
|
|
Som ett kuriosum kan nämnas att sedan flottningen österut upphört, så flottades under några år timmer åt motsatt håll, från Gryttjen till Hybo, där ett sågverk då byggts. Denna flottning skedde "rätt väg" så att säga, alltså i medlut.
|
Succé?
|
Om flottleden kanske inte var någon ekonomisk succé, så måste man ändå beundra den företagsamhet och handlingskraft som visades. De män, som projekterade och byggde denna var skogsindustrins verkliga pionjärer och de är värda all vår beundran. Genom hela verksamheten spåras en uppfinningsrikedom och en obändig vilja att övervinna svårigheterna. Med ringa resurser, sett ur vår synvinkel, förde de utvecklingen framåt till stor betydelse för hela näringen. Vi har mycket att tacka dem för. Dessvärre har vi lätt för att glömma och inte fullt ut värdesätta de insatser våra föregångare i skogsnäringen utfört. | |