Text
|
"Engelska bolaget", som det allmänt kallades, bildades år 1857 i England av en grupp engelska finansiärer med den svenske förbindelsemannen och handelsmannen Erik Olof Regnander från Hudiksvall. Bolagets namn blev Hudiksvall Steam Sawing Mill Co Ltd. Redan under 1856 hade Regnander sammanträffat med några representanter för bolagsbildarna och ingått en preliminär uppgörelse om skogsköp i Härjedalen för upp till 250 000 rdr. Man skulle sedan bygga en ångsåg i Hillen, Näsviken, ca 15 km väster om Hudiksvall och dit skulle timret transporteras.
| |
|
Under åren 1857-59 uppfördes sågen i Näsviken. De inköpta avverkningsrätterna var belägna omkring Härjeån i Lillhärdal och i västra Hälsingland varför Ljusnan var den normala flottleden. Men hur skulle man få virket från älven till sågen i Näsviken? I ett storslaget projekt planerade man att bygga en flottled från Svinhammar söder om Ljusdal till Delsbo, en sträcka på drygt 2 mil. Vid Delsbo fanns nämligen en tidigare fungerande flottled, som ledde förbi det planerade sågverket. Problemet var dock att lyfta flottgodset från Ljusnan till Gryttjen, en nivåskillnad på 13 m. Bygget av flottleden påbörjades 1858 och blev färdigt 1861.
| |
|
Under tiden hade Erik Olof Regnander för bolagets räkning köpt mycket stora avverkningsrätter i Lillhärdal. Dessa omfattade totalt omkring 160 000 ha. De på 50 år löpande kontrakten omfattade alla träd, som 3 alnar (1.8 m) ovan mark höll minst 10 decimaltum (25 cm) i diameter eller under kontraktstiden kunde växa ut till den grovleken. Det var alltså fråga om mycket grovt virke. Några köp av skogsmark förekom inte vid denna tid. Köpeskillingen var omkring 188 500 riksdaler rmt. Utom denna kontanta betalning fick säljarna gemensamt 50 tunnor gråsalt att fördela sinsemellan per år under de 50 år kontraktet gällde. Saltet fick de själva hämta i Hudiksvall. Avverkningarna i Lillhärdal kom igång och år 1861 flottades den första stocken i den nyanlagda flottleden.
| |
